.

Gömmer jag mig? Döljer jag det bra?
Jag tänker på det varje dag, kan inte släppa det.
Gör ont i mitt hjärta, det gör ont att tänka på det.
Du var min hjälte, du var den jag ville skulle hålla mig hårt no matter what.
Men allt innan du kom in i mitt liv, det är fortfarande svårt att förstå.
Genom att det inte känns verkligt, så kan jag inte heller ta itu med det.
Önskar att jag hade någon att prata med detta om, någon som kunde förstå mig!
Folk säger att jag har såå mycket vänner, att jag känner alla och att jag alltid är så social.
Men jag känner mig ändå ensam, vilen stad, vilket land jag än är i, så går ensamheten med mig i handen.
Jag är inte ensam fysiskt, men jag är ensam i mina tankar och funderingar.

Önskar att allt varit annorlunda, försöker att inte sätta mig i dåliga situationer, men på nått sätt så hamnar jag alltid där ändå. Hur lång tid kommer det att ta denna gång för att se förbi dig?

Skönt att vi är vänner iaf! Du kommer alltid att vara min nr 1 <3
Hade jag kunnat dra tillbaka tiden, så hade jag gjort det och spenderat tiden som den skulle ha varit och inte låtit honom komma in i mitt liv, för han var helt enkelt inte värd min hand. För mig är han bara en mardröm, jag önskat att jag aldrig drömmt. Slösade flera månader på honom och för vad? Jo, du försvann!

Sälen med Pojkarna, Minnen för livet <3