Kvällen! Slottsskogen?

Var skönt att få prata med Calle idag, tack för att du finns vännen, du betyder så himla mycket för mig <3
Du är väldigt långt bort, men du finns i mitt hjärta och där kommer du alltid att Finna. Ingen kan ta den platsen ifrån dig, INGEN!

Jag vet varken ut lr in just nu, allt blir såå rörigt i mitt lilla huvud.
Jag trodde att jag kunde lämna allt gammalt och bara tänka på det som kommer att hända, men icke.
Allt kommer ikapp mig och ska minsann bita mig i min lilla fina rumpa. Hårt biter det mig också, så det är inte bara lite naffsande, nej, riktigt j*vla stora hajbett.

Hans dubbelliv skiter jag fullständigt i. Det är han som kommer må skit av deti längden, inte jag. För nu har jag ju äntligen lyckats ta mig ur det. Inte tänker jag sätta mig i den situationen igen heller, så nu måste jag ta mig i kragen och visa att jag faktiskt kan stå på mina egna ben. Inte bevisa för någon annan, utan snarare bevisa det för mig själv.

Jag har inget som håller mig kvar! Och ingen som håller mig kvar! Tydligen så var jag inget mer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0