.

Det regnar i götet idag, det regnar i mitt hjärta hela tiden.
Min älskade faster finns inte hos mig längre, hon finns inte hos oss.
Har nog inte riktigt förstått än vad som har hänt, men jag vet inte om jag ens vill förstå det.

En olycka kommer sällan ensam, brukar man säga och just nu så är det precis så jag känner.
Jag kämpar varje dag med att se allt det goda i livet, men vissa stunder så finns det inte så mycket ork kvar att kämpa med.
Vill inte tycka synd om mig själv, jag tycker inte synd om mig själv, men jag lider så fruktansvärt mycket med mina nära och kära.
Dåliga saker borde inte hända goda människor, men vem bestämmer över ödet?
Många säger att den ända som kan påverka ens egna öde, är en själv och att man skapar sitt egna öde, genom alla sina olika handlingar genom livet.
Visst, det kan till viss del vara sant.
Jag vet att mitt liv skulle se väldigt annorlunda ut om jag bara hade gjort lite bättre val under de gångna åren, men varför älta det?
Kan inte göra saker ogjorda bara för att jag tänker och grubblar över det.
Kommer ju aldrig att kunna gå vidare om jag bara drar med mig det förfluta, inte är det rättvist mot någon annan heller. Se framåt, backa inte bakåt, men om du faller tillbaka så hoppas jag ändå att alla har någon att falla tillbaka på!
För det är just vad livet handlar om, att ta hand om varandra!